idag är dagen då ingen bör bråka med mej. Vaknade med ett strålande humör eller inte. Ja på ytan är det okej men säg inte fel sak svara på fel vis tilltala mej på fel sätt och för Guds och vår allas skull se inte på mej.
Ja ungefär så lätt retlig är jag idag och det brukar sällan sluta bra.

4års besiktning på D idag det är spännande att se hur utväcklingen gå framåt. Orolig ? Ne inte det minsta, det är ju min son så han briljerar nog som vanligt.
Jag hoppas vill och önskar att det bara inte ena sidan som pressar framtegen i rätt tid. Det är lätt att hänga kvar i det gammla och trygga fast än det nya är bättre. (Just i detta i all fall)

Skall jag eller skall jag inte. Orkar jag eller orkar jag inte?
Jag bör göra som det är sagt och inte bara för min skulle.
Motivationen tryter och ursäkterna växer sig starkare. Är jag lycklig? Jo det är jag! Jag har vänner och familj som brytsignal och finns där i alla tänkbara läge . Jag har en fin son son jag är mer än stolt över och så har ju faktiskt en Karl i mitt liv som ger mej mycket. Bekräftelse, tillit och äkthet.
Förtiden fanns det en grupp människor som jag underhöll för att få den bekräftelsen jag behöved. Det var som att hälla bensin i elden jag fick massan enegi av dessa människor. Men väldigt ytligt, idag behöver jag inte Denver gruppen längre. Jag behöver inte deras bekräftelse för att må bra. Jag har hittat mej själv och framför allt vågar jag tro på en annan människa, tro att det är äkta och på riktigt. Själv klart är jag ännu rädd och lätt sårad men läker fort och vågar visa mina svagheter och brister.
För att du vågar se den. Puss för allt i världen