Att göra val är både lätt och svårt. Att göra val för min egen vinning skull eller höra val som kortsiktigt hjälper andra men på sikt skadar mej. Eller göra val som på kort sikt hjälper mej framåt men kanske inte passar in i andras mönster. Jag svajar mellan panik i en miljon känslor och total tomhet. Jag känner allt men ändå inget. Vad skall man egentligen känna. Finns det något rätt eller fel? Vad vill jag känna i allt detta? Ibland vill jag bara springa ifrån mej själv. Och åter igen vill jag bara blunda och andas i min fina sambos varma famn. Jag hatar detta, jag hatar hatar hatar att behöva hantera detta. Men jag har min underbart fina familj <3 mina barn, min sambo , min syster , min mamma och min älskade älskade pappa.

Jag gör det som käns rätt just nu. Jag gör så gott det går just nu för att klara det som förväntas av mej. Väldigt svårt att hålla fokus och konsertera mej. Jag skriver upp alla viktiga möten på 3 olika ställen. Jag frågar både 2 och 3 gånger extra så jag värkligen har förstått rätt. Jag ber folk repietera viktiga saker så jag inte missar något. Ingen är viktigare just nu en att hålla mej flytande. Jag måste flytta på ytan för jag han inte förmåga simma och jag vägrar att sjunka.

Jag sitter i soffan med min Kenny i knät tårarna rinner och han blir blöt i pälsen men han stannar troget kvar i min famn där jag behöver honom som näst just nu.

Jag är så trött.

När jag var barn under åttiotalet satt mammorna under fläkten på en pall. De rökte Blå Blend, hade blå mascara som enda make-up och var enastående vackra med sitt permanentade hår. De hade hår under armarna och köpte Big Pack till ungarnas kalas. Saft fick man dricka ur vita plastmuggar med räfflor på.

När mammorna skickade iväg sina egna ättlingar till födelsedagsfester så låg det en slant i ett igenslickat kuvert och så var presenten fixad. Lekarna kom barnen på själva medan de vuxna tog en till cigarett och diskuterade senaste avsnittet av Dallas.

Jag tror inte en enda mamma tränade ? även om söndagens tv-program med knipövningar på schemat traditionellt stod på under helgerna. Kniiiiiiip.

Jag är så trött.

Man hade hört talas om kostcirkeln, men brydde sig inte nämnvärt. Grönsaker var lika med tomat och isbergssallad. Det åt man kanske på helgerna. Ungarna skulle överleva och de gjorde barnen på falukorv och limpsmörgås. O`boy. Frosties.

Jag längtar bakåt ? jag är så trött! Jag längtar tillbaka till ett åttiotal som jag säkert romantiserar kraftigt härifrån 2018 ? men ändå? I minnets skimmer från det som var - så skimrar det så lätt och vackert och enkelt. Jag är i jakten på den tid som flytt.

Jag är i fånge i den tid som är.

Nu är makeup inte längre blå mascara utan mineralpuder, coversticks, fransförlängning och putmunnar fixas lätt för dem som har stålar.

Kalas är hemmagjorda tårtor där antalet dekorationer med sugarpaste för tankarna till Amerika de lux. Alla är sin egen konditor. Big Pack vågar man inte andas längre. Och sedan kommer den förbeställda clownen till partyt och the show must go on.

Jag är så trött.

Presenterna ska pimpas och uppumpas ? har du hört talas om hur fiiiiiint paketen slås in i Japan? Så gör vi! Det finns instruktionsfilmer på Youtube. Det ägnar vi en eftermiddag åt.

Man ska anstränga sig. Göra lite extra. Vara-duktig-mammakvinna.

Alla mammor tränar och då ska det tränas på riktigt. En motionär är ingen motionär förrän Vasaloppet är avklarat ? minst. Den kvinna som närmar sig fyrtio och inte sprungit något häftigt motionslopp är pinsamt ute. Så old´n saggy.

Jag är så trött.

Jag sitter på bussen och tänker vara effektiv, nyttja tiden väl, vara högpresterande och duktig och plugga under resan. Jag bara somnar och somnar och somnar. Och får dåligt samvete, dåligt samvete och dåligt samvete.

Jag är så trött.

I mailkorgen ligger anmälan till Göteborgsvarvet, kallelser till mötena, påminnelser om allt som ska göras. I kalendern deadlines efter deadlines efter deadlines. Barnen behöver nya kläder. Jag behöver 80-talet. Längtar efter att sitta på en pall under en fläkt, röka Blå Blend med en kompis, ha hår under armarna och låta livet levas istället för att försöka fånga livet medan tröttheten slickar en i ryggen.

Som om vila vore en fiende.

Vi är många som älskar julen med allt som hörtill i våra traditioner. Allt i från adventsfiranden men 4ljus i staken nejlika apelsiner i röda band. Kalender öppnings och önskelistor. Att vakna den 24/12 är en pirrig känsla. Fina kläder allt luktar gott och massa mys med familjen. Massa god mat och trånande ögon som sneglar på paketen under granen. Det knackar på dörren och in kommer tomten. Denna fantastiska sagofigur som alltid skrockar och önskar en godjul med glimten i ögat. Paketen öppnas och alla är glada och tacksamma. En lång lycklig dag till sitt slut och alla barn somnar med nya favortleksaken i famnen.

Detta är vad alla barn och även vuxna borde få uppleva. Men det är långt i från sanningens.
Jag tänker mycket på alla dom barn som aldrig får känna denna lugna trygga och lyckligt pirriga känslan. Barn som förknippar julen med fylla och tårar. Barn som inte vågar hoppas på tomten.
Jag blir så ledsen när jag hör barn som inte gillar julen. Det skall inte vara så. Det skall inte finnas barn och ungdomar som önskar sig en nyckter förälder i julklapp. Hur kan dessa missbruk få gå föra våra barn.

Jag tittar på mina 2 barn och blir varm i hjärtat när jag ser hur trygga och lyckliga dom är. Jag vill så gärna ge alla barn en VIT JUL & NYÅR.
Jag ber alla att se sig omkring och tänka till en gång till innan ni skålar in det nya året. Vem eller vilka är viktigast för dej. För vems skull dricker du alkohol.

Kramar och kärlek på alla fina människor

Förvänta dej inte att möta en glad trevlig snäll söt charmig behaglig figur. Jag är kvinna, i detta paket ingår inga humör svängningar snarare en begodslbsna. Jag är inget i närheten av en blomstrande sommaräng snarare ett minfält. Det är ingen idén att klappa mej medhårs för att lindra det hela. Mata mej med förståelse och tillit, tron på att du orkar med mej får mej att mjuka. Tron på att du aldrig lämnar mej, du finns med in i mål och vidare. Tack för att du förstår.

Ha ha ha du tror att det är äkta och på riktigt, men snälla lilla vännen plåster sitter inte för evigt. Antingen rycks dom bort eller så ramlar dom helt obemärkt av i badhuset.

Krusbär och vårrullar är ätbara men ingen vardagsmat precis. Men pannkakor nom nom nom det är gott de.

Vänner...... är dom viktiga? För mej är dom det. Vad är värt att offra? Hur långt kan man gå?
Va rädd om dej själv och värna om dom viktiga.

Dom väljer bort vänner för att dom inte kan hantera förnedringen. Livet går vidare och då är dom inte viktiga nog.

Jag är stolt!
Stolt över min Douglas
Stolt över min Decibell
Stolt över min Tobbe
Stolt över mej själv framför allt

Härom natten i mina drömmar möte jag en ängel. Inte vilken ängel som helst, utan min alldeles egna mormor Inga-Britt. Precis som jag mina henne stod hon där hon hade sin svart röd vita kofta och den vita sjalen runt halsen. Min lilla fina mormor<3 helt plötsligt blev det så verkligt att hon inte är med oss på jorden längre. Helt plötsligt kom längtan ikapp mej och jag saknar min mormor otroligt mycket.

Nu sitter jag här med min dotter Decibell i famn och är lycklig, lycklig för att hon och hennes bror och kusin får växa upp med sin mormor och morfar så som vi fått gjort.
Vi bär ett arv av sunt förnuft massa kärlek och lite fullifasanojla.

Mormor berättade för mej att allt är okej, allt är så bra och att hon är stolt över sin 3 döttrar och oss barnbarn.
Hon sa att hon är stolt och lugn i att vi är bra människor som älskar från hjärtat.

MIN ÄNGEL INGA-BRITT !

Känslan att sitta i soffan med sovande bebis i famnen och inte våga röra sig. Hon sover så gott och behöver sin sön. Men stressen över att hunden behöver få sin stimulans, boendet behöver städas och jag behöver slappna av. Men vad är viktigare än att tillgodose men dotters behov. Jag vågar släppa fasaden om det så kallade perfekta och bara vara i nuet. Väljer att tänka att världen går inte under er om jag inte tömmer torktumlaren så fort den är klar eller om maten inte är klar när jag hade tänkt. Vi hinner, vi kan göra det sen, vi mår bra i att bara njuta i nuet för stunden. Tack Decibell för att då fått mamma att våga vara igen. ?#vårdecibell

Jag är så upprymd av alla härliga känslor kring denna lilla Donna. Efter lång väntan på att det skulle vara dags att födas tvär vände hon och kom ut på mindre än en timme. Varken barnmorskan eller sköterskorna han med i vad som hände, det va bara att ta emot och konstatera att alla gick bra även om det gick fort. På precis samma vis som med Douglas hade jag i min ovisshet gjort mer än helften av jobbet hemma och på väg in i bilen. Jag va öppen 8cm när vi kom in.
Våran lillsyrran är här och varken jag eller tobbe kan slita ögonen ifrån henne. Hon är så perfekt på alla vis man kan tänka sig.

Jag sitter nu med liten madam i famnen klockan är snart 4 på morgonen. Och hon är snart ett och etthalvt dygn gammal. Känns som om en evighet och att jag inte kan föreställa mej ett liv utan henne nu. När den nya dagen gryr väntas det ett hörseltest som jag är väldigt nyfiken på. Jag tror hon är fullt hörande men om hon inte är det så kan vi redan prusiduren med allt som rör det.

Jag är numera lyckligt lottad 2barnsmor. Min fina barn Douglas & Decibel