Om du inte använder din röst och så kommer någon annan använda din tystnad !

Familjen är viktigast!
Som en klan av säktliknade bröder bestrider ni möjligheten att se världen. I rädsla av att bli små lämnar ni aldrig hemmets trygga vrå. Att vara kaxig på trygga domäner är inte svårt men när marken skälver har även ni svårt stå. Eniga på hemma plan klarar ni allt, ni regerar nuet och framtiden. Men ni behöver nytt blod i ådrorna och nya gener att skulptera in i er trygga behagliga liga.
Problem uppstår när det ni har lyfts och när ni själv ser hur illa det är. Ni skäms för saningen och förnekar för att kunna överleva. Rädslan att splittras, rädslan att bli ensammen är ohållbar. När ni ställs mot krav förpliktelser och utveckling gör ni det enda ni känner till. Först krigar ni i hopp om att det är inte er det är fel på, det är ju alla andra som inte gör "rätt".
Sen flyr ni in i alkoholens dimma till brödrakåren som alltid står enade om att vi har det bra som vi alltid haft det.
Några få gånger har ni lyckats fånga dom vilda, dom oslipade och dom potensiela. Men lika fort som ni faller reser ni er igen och går vidare, för att visa sig svag sårad eller ensammen vore ödesstigsnde.
Det finns dom som går fram och tillbaka. Dom som utnyttjar och utnyttjas av systemet. Dom som själva inte kan hitta sitt eget JAG.

Som en enda stor "lycklig" familj kommer ni leva alla era dagar.

Vems fel blir det?
Jag tror inte på ödet. Jag tror häller inte på att förlita mej på andra, på systemet. Det finns regel och normer i samhället som vi "bör" förhålla oss till för att passa in. Matcha övriga människor som vi möter i vardagen. Men jag tror att vi själva måste styra våra liv. Vi kan läsa regelverket fram och tillbaka för att få en riktlinje på vad som är " rätt och riktigt" men vi måste ändå göra våra val själva.
Ser livet som en långfilm en kombo mellan komedi dokomentär skräck och något segt godmorgon program. Jag skriver mitt manus spelar huvudrollen och väljer mina med spelare för det olika rollerna.

Blir mitt liv en långfilm visas den först på min egen begravning.

Jag har en stor framruta att se ut igenom. Jag har små backspeglar och en tung gasfot. Partiklar och kristaller korsar min dag och sopas bort i denna film finns fantastiska och fruktansvärda fiender och vänner.
Sim en gladiator som Xsina krigar jag för en manus relise som jag aldrig kommer få. Ger aldrig upp.

Min mentor min förebild med fantastiska så en gång.
STARTA MOTORN!

Jag är stor och stark!
Det är defenitift tolkningsbart på många vis. Visst är jag stor och stak, står stadigt och slår hårt samtidigt som jag faller tyngst och skriker högst. Tackar mitt EGO och min självkänsla många dagar om året. Ler kaxigt mot vardagen när den utmanar mej i kampen och mitt välmående. Jag står stadigt och säger vad jag tycker för jag kan inte för mitt liv hålla käften. Jag viker inte undan när dom slår jag står kvar och tål. Ni kan försöka om och om igen att knäcka mej men ni lyckas aldrig. Ingen och inget kan störa min fård genom livet.

Jag är den enda som bestämmer i mitt liv jag är den enda som regerar över min dag.
Mina känslor fräter sönder mej, mina omötta behov går inifrån hjärtat och kommer ut verbalt innan hjärnan hinner med. Jag känner jag reagerar och jag hörs. Kan inte för mitt liv hålla käften! Kan inte annat än att vara den jag är. Tro mej lite på mej förstå mej. jag sa kom hit och holl om mej jo jag sa kom hit och holl om mej.
Jag vet att jag spelar högt med mina ord och jag vet att jag satsar mycket med mitt sätt att vara. Men detta är vem jag är. Stor och stark, gråter mäst och skriker högst. Älska mej snälla glöm inte gå inte ta mitt förlåt jag vill inte be om detta som jag gör. Men om jag inte säger något hur skall ni då förstå att det är detta jag behöver.

Klor är härligt, vackert och fruktansvärt svårt.
Vart är vinter mörkret när jag vill ha det.
Jag kan inte glömma dej men du måste förstå
Där går mitt liv och jag ser på
Hand i hand med dej
Det kunde varit jag

Miss horn kysser min panna och jag somnar

Hade jag velat vara själv hade jag varit det.

Jag agerar och låter för att jag är rädd att förlora. Hade jag inte brytt mej så hade jag bara gått vidare

Fantastiskt att små detaljer kan göra stordåd. Den lilla komplimangen fick mej att le. Det lilla extra sekunden av närhet innan jag lämnade din famn gav mej extra styrka för dagen. Du är så bra på att göra rätt vid rätt tillfälle. Du gör mej nöjd. Älskade människa.
O MrD trivs som bara den ni har kul du väljer han och oss och det räknas. Du värderar och uppskattar oss.

Vi älskar dej PUSS

Gissa om jag är glad!!!! Hoppas det håller i sig nu. Hoppas hoppas hoppas hoppas att jag gjort rätt val denna gång. Jag är på banan igen som snigeln sa det är ett beroende som vilket som. Men jag kan lätt klassa mej själv som beroende till detta. Det ger mej kickar, det get mej påslag av adrenalin endorfiner och massa bra känslor. Ego boost till tusen.

Jag har tappat så mycket och det tog hårt. Sova och gråta det är vad men senaste tid har kantats av. Avtrubbad och ynklig tappade jag tron på att lyckas men nu är laddad igen. Jag tror på mej själv igen. Jag sviker inte mej själv så lättbehövde bara bli påmind om varför jag gör detta. Behövde få falla för att känna hur det kändes när jag var på botten en gång i tiden. Nu klättrar jag sakta uppåt igen för att få feste igen på vägen mot mitt mål. Måste dock vara försiktig så jag inte pajat något nu när jag är helt off.

Känslomässigt kaputt
Lever i en bubbla som är vass på in sidan så fort jag faller gör det ont, så fort jag sträcker jag efter ljuset svider det ordentligt.
Jag har inte den fysiska orken att göra något vilket i sin tur gör att all energi samlas i huvudet. Hjärnan gå på går på högvarv och jag är skapligt instabil och vänder och vrider på allt. Exploderar för minsta lilla och för sen dåligt samvete för det är mina fina killar som kommer i kläm och dom är dom sista jag vill såra.
Jag behöver mitt gym och jag behöver få utlopp för den enorma energi som är samlad i min kropp.

Helgen som innebar massa förändring.



12 timmars resande från dörr till dörr. Började i Roma och slutade i Kungälv. Stolt som bara den över den duktiga sonen som inte gnällde över alla timmar i bilen. Äntligen framme bjöds det på god mat innan packandes började. Eller snarare ner monteringen av en hel lägenhet. Dag nr 2 ägnades helt åt att tömma lyan och packa släpet. Helt slut. Allt packat och lägenheten tom inväntade vi nästa dag som bara skulle fyllas av roliga och bra saker. Vi åt tårta med Tobbes mormor både gott och trevligt. Vi hälsade på storasystern med familj samma där det var väldigt trevligt. Sen åkte vi till Tobbes gammla jobb och Douglas fick köra alla möjliga stora fordon. Sen satte vi oss på salongen och blev klippta och färjade alla 3 av Tobbes mor. Till sist avslutade vi dagen med en lugn pratstund hemma hos en vän. Alla nöjda och glada efter en annorlunda med skön födelsedag. Jag är lyckligt lottad som fått dessa fina killar i mitt liv. Jag börjar landa och känna mej tillfreds med känslan av att det är okej. Drömmer om framtiden med mina prinsar.

Nu är jag och Dogge hemma i betonglådan igen. Det är tomt även här då tobbe har alla möbler i släpet efter bilen. Det ekar som bara den. Vi längtar efter våran tobias som snart kommer hem på riktigt. Vårt hem vår Borg vårt paradis.