Helgen som innebar massa förändring.



12 timmars resande från dörr till dörr. Började i Roma och slutade i Kungälv. Stolt som bara den över den duktiga sonen som inte gnällde över alla timmar i bilen. Äntligen framme bjöds det på god mat innan packandes började. Eller snarare ner monteringen av en hel lägenhet. Dag nr 2 ägnades helt åt att tömma lyan och packa släpet. Helt slut. Allt packat och lägenheten tom inväntade vi nästa dag som bara skulle fyllas av roliga och bra saker. Vi åt tårta med Tobbes mormor både gott och trevligt. Vi hälsade på storasystern med familj samma där det var väldigt trevligt. Sen åkte vi till Tobbes gammla jobb och Douglas fick köra alla möjliga stora fordon. Sen satte vi oss på salongen och blev klippta och färjade alla 3 av Tobbes mor. Till sist avslutade vi dagen med en lugn pratstund hemma hos en vän. Alla nöjda och glada efter en annorlunda med skön födelsedag. Jag är lyckligt lottad som fått dessa fina killar i mitt liv. Jag börjar landa och känna mej tillfreds med känslan av att det är okej. Drömmer om framtiden med mina prinsar.

Nu är jag och Dogge hemma i betonglådan igen. Det är tomt även här då tobbe har alla möbler i släpet efter bilen. Det ekar som bara den. Vi längtar efter våran tobias som snart kommer hem på riktigt. Vårt hem vår Borg vårt paradis.

Min arena min frizon där jag kan tycka tänka och uttrycka vad och hur jag vill. Min plats för kravlöst språk och betydelse. Jag kritiserar och reagerar jag låter och tar ställning i stort som sått. Min blogg min värld.

Ytterligare en tanke om dagens Sverige. För inte alls länge sedan var dom stora rubrikerna i våra dagspress om glada saker, för oss viktigt poitiva händelser. Idag läser vi om hot och våld som vardagsmat. Jag blir skrämd. Vad händer vill vi veta allt eller är vi bara rädda för saningen? Jag kan inte rädda hela samhället men jag kan göra mitt bästa allt som står i min makt för att vara en bra medmänniska och tack vare mitt fantastiska jobb har jag också möjlighet att bygga på framtidens vuxna.

Det är den lilla spiken som håller ihop den stora bron.

Jag har mycket jag tycker tänker och känner men tiden blir lidande för att blogga. Jag vill vill vill mer och mer. Men nu kör vi.

Många minnen är tuffa att se igen andra värmer i hjärtat.

[Bild]

[Bild]

[Bild]

Att kriga för min rätt att känna och att utrycka Mona känslor.

Vardagligen möts jag av människor som påverkar mej. Påverkar mej både på gott och ont. Ja eller för stunden ont i alla fall tills jag procecat orden.
Vi lever alla på samma fysiska klot men upplever värden utifrån våran egen förmåga att ta tillvara på det. Min värld är inte din värklighet och din värld kan jag aldrig säga är rätt eller fel. Genom att visa förståelse för andras värklighet skapar vi tryghett. Jag behöver inte gilla din värld och inte häller dömma. Men jag kan välja att integrera eller inte. Vi väljer själva vem vi bjuder in och besitter också rätten att neka tillträde till vårt eget. Genom att se livet som en världskarta så kan jag välja att släppa in vissa vänner i Asien men inte i Europa tillexempel. Kag kan själv ta ställning till hur mycket jag vill utväkla vissa världsdelar. Missköter du det land du får tillträde till har jag också rätten att utvisa.

Men vi är alltid 2 när vi dansar tango.
Jag är härskare över mitt liv min värld. Välkommen att söka uppehälle.
Brukar du jorden så vattnar jag grödorna så spisar vi ihop.

Empati ödmjukhet kärlek lycka glädje är positiva saker
Skamm skuld rädsla ensamhet förtvivlan är jobbiga saker.

Jag har skuldkänslor som jag krigar mot, jag har förtvivlan när jag inte når svaren. Jag är rädd och kan känna mej ensammen. Och allt detta grundar sig i att jag är människa. Vi kan inte alltid vara alla andra till lags för då tror jag vi tappar oss själva. Vi lever i ett samhälle med höga krav och fördomar. Men det är upp till var och en vad vi väljer att göra av dessa krav och fördomar. Trots men "tunga" stunder är jag också stark på så vis att jag har metoder strategier och redskap att hitta tillbaka till lyckan igen. När jag dippar i psyket letar jag efter behovet som triggar känslan. När jag lyckas hitta rätt vänder känslan och jag kan jobba mej tillbaka.

Känns inte som om jag når fram, får inte ur mej allt jag har på lagret nu.

Jag kan bara ta ansvar för mina ord och meningar, inte för hur ni uppfattar det. Men fråga gärna om det värkar konstigt och ni inte förstår. Jag förklar gärna mina ord.

Klöm aldrig att vi alla är människor och alla är sårbara.

Nytt kapitel nya toma sidor att fylla av möten känslor träning familj jobb kärlek vänner osv. Jag jobbar dåligt med nytt.... Nya saker är läskigt allt nytt skrämmer mej. Nytt är bra för det tvingar till utväckling det triggar till att jag måste fokusera. Jag gillar utväckling och framsteg men ändå läskigt så ända in i. Jag börja nya jobbet idag. Har sovigt väldigt dåligt och motivationen att träna innan jobbet va typ noll. Men mu står jag på löpbandet och värmer upp inför ett tungt rygg pass. Tackar övermakter återigen för att jag hittat gymmet som helar mej.

Han och jag har byggt bo. Jag gillar det, jag gillar honom. Nu är det nara vårt och bara vår vardag. Han funkar som jag praktiskt och snyggt. Vi vänder inte ut och in på allt men vi värderar och tänker till. Pengarna sparas och vi tänker långt fram i tiden ihop. Han som kan möta på rätt vis.
Ego meningen/ allt vi gör gör vi för att försöka tillgodose våra behov. Allt är så rätt.

Smart exakt och briljant.
Missfab är min nya idol vi borde dela den där vinaren snart ärtan. Jag vet attdu läser för det säger du. Kram på du!

Rubriker är till för att locka läsare tänk på det när du vill synas.