Min arena min frizon där jag kan tycka tänka och uttrycka vad och hur jag vill. Min plats för kravlöst språk och betydelse. Jag kritiserar och reagerar jag låter och tar ställning i stort som sått. Min blogg min värld.

Ytterligare en tanke om dagens Sverige. För inte alls länge sedan var dom stora rubrikerna i våra dagspress om glada saker, för oss viktigt poitiva händelser. Idag läser vi om hot och våld som vardagsmat. Jag blir skrämd. Vad händer vill vi veta allt eller är vi bara rädda för saningen? Jag kan inte rädda hela samhället men jag kan göra mitt bästa allt som står i min makt för att vara en bra medmänniska och tack vare mitt fantastiska jobb har jag också möjlighet att bygga på framtidens vuxna.

Det är den lilla spiken som håller ihop den stora bron.

Jag har mycket jag tycker tänker och känner men tiden blir lidande för att blogga. Jag vill vill vill mer och mer. Men nu kör vi.

Många minnen är tuffa att se igen andra värmer i hjärtat.

[Bild]

[Bild]

[Bild]