Vackra varelse. Du underbara Gudagåva. Vad hände? 12år och en fantastisk tid som du fick förgylla många dagar. Många hundra har du släppte från dej. Många steg har du tagigt för att komma till rätta i dygnets behov. Du fick ett värdigt slut. Du gav mej en bild av en sovande skönhet och ett lugn vilade över dej. Vi tackar dej för tiden vi fick vara med dej. Hälsa dom andra från oss när ni möts i den vackraste av himlar.

Hur kan jag inte defenigera denna känsla. Hur kan jag inte lägga den i rätt fack eller på rätt hylla. Jag kan känna känslor så som Arg, Bitter, Ledsen eller Förvanad det gör mej inget. Men jag vill kunna sätta ord på dom. Jag vill veta ved jag känner och varför. Efter lite vändande o vridande kom jag fram till att i detta fall kanske jag bara skall känna och inte tänka. Jag tänker mycket och det är bra. Väldigt bra på många vis. Ibland måste jag lära nej att bara känna o inte tänka på varför.

Du lämnade o gick. För mej. Du spolade dom som var där för dej. För mej. Du sa väldigt fina sker. Du är väldigt fin. Du somnade för mej.

Lugnet är som bort blåst ur min vardag. När hösten kommer vill jag ha ett lugn igen. En trygghet att luta mej mot. En stabil vardag som rullar i rätt riktning ( framåt ) jag vill känna att jag är "värd " det lugnat. Just nu jobbar jag som ett djur ( med djur) för att kunna känna en känsla av trygghet i höst. För att veta att jag o liten kommer klara oss bra själva. Jag vill att vi skall känna oss trygga i vårt lilla VI. Jag vill inte vara beroende av någon annan än min lilla hjälte. Alla är välkomna att vara med oss men jag vill och kommer inte kräva något av någon.

Alla har skelet i garderoben. Glöm aldrig det du goda gudagåva