Det trycker utifrån och in, och det trycker inifrån och ut. Luften står still och varenda blodkärl i min kropp krampar. Tårarna är oundvikliga som het lava rinner dom på mina kinder. Vill inte bli själv vägar inte vara själv. Är rädd att tappa kontrollen och inte kunna häva effekten i paniken. Tur jag har vänner som orkar när jag inte orkar.

Ja jag vill gärna göra saker umgås och hänga på. Men är rädd osäker och vågar inte lite på mej själv. Men idag gjorde jag det ändå. Brottas med känslan av flykt.

Ny funna vänner, gammla vänner. Alla fyller sin funktion. Alla har ett värde.