Denna dag har nog lika många älskare som hatare. Önskan längtan efter att få tycka om denna dag är påtaglig i samhället i stort. Men även hos mej. Alla år finns en längtan om uppvaknring samtidigt som man utåt sätt säger. E va fan det är väll inget speciellt med ALLA HJÄRTANS DAG. Men i själva värket vill vi många gånger bara srkrika ut vår önskan om närhet ömhet kärlek och framför allt att få känna oss lite extra speciela.

Det uppenbara.
Ingen kan veta vad du vill vad du önskar dej eller hur du vill ha det om DU inte säger det. Det är ett ytters få antal människor som kan läsa tankar och oddsen på att just du skulle mött en är i princip NOLL.
Så va tydlig det kan inte skada.

Men hur dubbel satsns tydlig skall man vara da. Ja du säger man för lite så kommer troligen inte budskapet fram, säger man förmycket finns risken för att blokera mottagaren pga irritation för att man är för tydlig styrande och kan uppfattas som om man dumförklarar den andra. Om nu det inte är det du är ute efter att dumförklara någon så var försiktig.

Jag jag jag och mitt egotrippade jag vill också bli uppvaktad, överraskad, ompysslad och bara få känna mej så där extra speciel.
Jag borde fan få en plats i rekordboken då jag med största sanolikhet ligger i topp på att radera/redigera eller rekrytera vännen. Borde låsas in i en cell ett tag för att kunna bli lite ödmjuk.
Fan fack jag vågar ju inte. Jag vågar inte släppa tagen och falla, det enda som faller är tårarna, tårar av tomhet eller endast av vatten. Känslorna finns kvar i kroppen och kramen är ej funnen för att kunna släppa på trycket. JAG ÄR SOM ATT SPELA RYSK ROLETT. Ingen vet när det blir skarptläge innan det är försent.

Snart måndag snart måndag snart måndag. Vardagen är alla gånger lättare än helgen. Jag slås och krigar tar mej igenom och överlever.

KLART ATT MAN SKALL KUNNA TA FOLK FÖREGIVET.