Jag har kommit på att kag nog måste förklara mitt uttryck -HATAR FOLK
Ne jag harar inte människor över lag men jag hatar folk.
De vi säga : dom som står för mej i kön på Ica och kommer på att dom glömt något som dom måste hämta så jg får vänta LÄNGE. Eller dom som parkerar så när min bil så ja inte kommer in i den. O så får vi inte glömma dom idioterna som helt enkelt bara är ivägen över allt. I trafiken, på bion, i butiker o lite över allt i vardagen. Dom folken ja det är dom folken jg hatar.

Jag hatar inte mina vänner, familj och er som förstår sig på mej o mina tokiga uttryck.

Så jag HATAR FOLK och tänker fortsätta att göra det men det skadar ingen så det är okej tycker jag.

I morgon kommer min lilla prins hem.
Min livskraft kommer hem och fyller på mina reserver :) jag har det så himla bra med min fina underbart vackra son.

Du finns där, men du finns bara på avstond. Du får mej att hoppas, du får mej o tro, tro att det är möjligt.
Du ler, du är fin, du är alldeles lagom på alla sätt o vis.

Jag känner mej lugn och trygg i detta nya NU. Jag vill inte tappa nuet, vill inte trilla av detta spår som jag tror kommer leda till ett nytt och ännu mer perfekt nu.

Jag har så finna vänner, mina riktiga vänner. Ni som har samma kravlösa kärlek till mej som jag har för er. Ni är värda all lyck i livet och jag kommer alltid finnas där för er som ni finns för mej. <3

Kalla mej kaxig eller dryg men jag råkar facktiskt vara någon. Jag är den som många önskar dom slapp gå i klinch med, jag är den som många vill vara vän med, likväl som jag är den du ser upptill eller avundas. Det är ju uppenbart att jag är en person som lämnar avtryck i folks liv både på gott och ont. Men ändå så väljer så många att vara nyfikna på vad jag gör, när jag gör det och i vilket sällskap. Jag känner mej hedrad att alla dessa människor väljer att lägga sin tid på att "kolla upp " mej för att sedan snacka om det. TACK om ni bara viste vilken ego boost ni ger mej?.
Jag väljer mina striden men det är sällan jag krigar. Det enda jag kommer gå in i strid för är min son och hans välbefinnande. Det finns inget annat som är värt att lägga min energi på.

Du kan inte hindra mej på min väg??

Vaknade mådde super bra. Allt rullar på. Kamran blev såld och blev glad. Åkte till stan hittade det jag skulle ha o jag blev glad. Åkte till gymmet med vännen o jag blev glad. Pratade med annan vän o jag blev glad. Gick kvälls promenad blev både glad och nöjd. Låg i soffan såg film och var glad.
Men nu när jag ligger i sängen och känner efter så är jag inte så glad längre.
Det är så tomt. Det är så tyst. Det är så ensamt. Jag saknar mitt barn. Och jag saknar livet med han här hemma. Jag saknar kramar och jag saknar närheten.
Ingen kan fylla det hålet när han inte är här. Men jag kan kliva över det tills han kommer hem igen.


Du river runt massa bland mina känslor och väcker behov jag trodde var tillgodosedda, du skrapar på ytan och kommer närmare o närmare mitt lilla jag.
Jag vill , jag kan och jag vågar.
Du kan inte stoppa mej!