Nu ramlade det över mej som ett piskande ösregn i höst stormen. Nu är jag tametusan på väg snart.
Gillar inte det där första. Allt första e alltid så pirrigt tycker jag. Men det behöver absolut inte var negativt. Adrenalin påslag bara av tanken att snart står jag där.
Det känns så långt bort men ändå så nära. Jag fattar inte måndag känns närmre än lördag. Kan vara att jag är lite rädd, nytt är läskigt i läskiga saker vill ja gärna inte göra. Men nu vil jag göra något läskigt så nu blev det snurrigt vad kommer först måndag lördag eller så kanske jag skall börja med torsdag och en heldag i träningens tecken. Jo jag gör nog så. Jag hänger med Ralf Gyllenhammar o grabbarna i mustasch hela dagen i morgon tror jag. Tömmer huvudet på tanker och hjärtat på känslor och bara köttar 100% på gymmet och löningen.

Ja vet vart jag skall och vad jag vill möta på andra sidan.

Tack o hej leverpastej

Men mustasch på hög volym i mina öron tänker jag nu inte längre jag bara gör.
Allt känns så lätt, läskigt lätt. Hur stark är jag igentligen, kan jag värkligen fixa ALLT. Ja tro nu inte att tvivlar på mej själv för så är självklart inte fallet. Jag bara klurar på om o när bakslaget kommer.
Vist har jag haft mina Done perioder jag med men få korta o sällan är dom i mitt psyke o vänder.

Fick en JÄVLA kick av vägningen på gymmet i går så nu är jag ännu mer laddad i min träning och ser målet komma närmre o närmre.

Några fula ord (känsliga läsare bör skrolla vidare)
Satans jävla äckliga vidriga onskefulla kräk håll dej på jävligt långt avstond annars lär jag göra mej olycklig på dej. Du har sabbat tillräckligt för mej i alla år redan.
( fundera inte på vem det gäller o ta inte åt dej )

Säger som dynamit Harry -jag är laddad.:)