Vaknade mådde super bra. Allt rullar på. Kamran blev såld och blev glad. Åkte till stan hittade det jag skulle ha o jag blev glad. Åkte till gymmet med vännen o jag blev glad. Pratade med annan vän o jag blev glad. Gick kvälls promenad blev både glad och nöjd. Låg i soffan såg film och var glad.
Men nu när jag ligger i sängen och känner efter så är jag inte så glad längre.
Det är så tomt. Det är så tyst. Det är så ensamt. Jag saknar mitt barn. Och jag saknar livet med han här hemma. Jag saknar kramar och jag saknar närheten.
Ingen kan fylla det hålet när han inte är här. Men jag kan kliva över det tills han kommer hem igen.


Du river runt massa bland mina känslor och väcker behov jag trodde var tillgodosedda, du skrapar på ytan och kommer närmare o närmare mitt lilla jag.
Jag vill , jag kan och jag vågar.
Du kan inte stoppa mej!