stress stress stress det är långt ifrån alla dagar som både börjar och slutar med i stress.

Kritisera aldrig mina val DU är ett av dom.
Jag skulle kunna bli arg
Jag skulle kunna känna mej besviken, sviken
Jag skulle även kunnat blivit ledsen.
Men jag skiter i det. Jag gör bara som jag sagt i stället det känns lättare så för det går väll ändå inte att missförstå, tolka eller krongla till.
Allt vi människor gör gör vi för att försöka tillgodose våra behov. Vad är DINA behov? Mina är just nu SOVA!
Min lösning är just att få sova. Vad är din lösning?
Alla människor mår bra av att få känna makt, att få äga känslan av kontroll om det så är kontroll över en annan människa eller över sina egna tankar och rörelser. Men det är inte fören tryggheten och tilliten finns där som vi kan våga släppa kontrollen. Uppenbarligen behöver jag hitta en annan strategi för att få folk att våga lita på mej våga släppa sin egen kontroll för en kort stund. Vågar jag lite på någon Annan? Jo det är ju klart jag gör, eller??? Är jag beredd att släppa kollen och våga njuta i det ovissa?

Ne nu undrar jag fan va jag gett mej in på. FÖR FAN MIA STRÄCK PÅ DEJ DU ÄR FAN GRYM.

Sista morgonen med sprak landade i första kvällen utan han.
Sova... Nja det var tydligen svårt. Slappna av.... Nehe inte det häller. Tur det finns värme att få från armen jag ligger på. Jag kramar och klänger för att inte tappa greppet. Greppet om det enda jag kände mej tryg med just då. Mardrömmar om slagsmål och hårda ord. Lämnad i panik och oro för att vakna med ett ryck och inse att allt bara va en drömm. Somnar igen och går in i en ny jävla mardröm. Det kändes så äkta så på riktigt, vet inte om jag ännu drömmer. Hoppas livet är bättre än så här, hoppas drömmar förblir drömmar och värkligheten är formbar.

Det är inte alltid så lätt att få fram det man vill ha sagt men jag lovar att göra ett försök i alla fall. Hoppas bara du kan ha lugnet nära så du kan höra det jag säger och förstå det jag menar.

Uppåt stigande vindar lyfter mej åter igen mot topparna. Allt och inget värkar kunna stoppa mej. Många käppar i hjulet och många hinder att ta mej över. Uppförsbackar i motvind men jag vet att om det går tungt uppför så rullar det desto lättar nerför.
INGEN KOMMER TACKA DEJ!
Viktigt att göra det för min skull inte för att någon säger att jag borde.


En person som inte är i kontakt med djupare känslomässiga register i sig själv, ser på sex som enbart något spänningsreducerande och/eller få avklarat. ?Bara göra? för att lätta på trycket och nära egot får människor att gå långt. När partnern vill ha ögonkontakt (mer än ett par sekunder), vill hålla om, ha förspel i vardagen (vilket också inkluderar tömma diskmaskinen) kyssas? väcks rastlöshet och irritation. ?Varför skall hon göra det så komplicerat!?? Inget fel på snabbisar men vad händer om enbart det som gäller? Hur smakar daglig snabbmat efter ett tag?

bloggen har värkligen blivit lidande sista dagarna få all energi går åt till att hålla fokus på att mer eller mindre överleva stunden. Medicineringen funkar bra men biverkningarna i form av panikångest , stress, illamående och allmänt känslokaus gör dagarna väldigt flummiga. Från glad till deppig till fnittrig till arg. Ja det svänger om fort och det är väldigt påfrestande. Är väldigt glad att min omgivning står ut, håller ut. Det blir bättre och jag lär bara vara starkare och gladare när detta är över. Nu SOVA

Hej kära Bullen
Jag tänker mycket, tänker kanske för mycket. Men vart skall jag göra av tankarna om jag inte skall tänka dem. Hur slutar man tänka? Slutar men då också att känna, eller känner man för att man tänker. Är det skillnad om tanken eller känslan kommer först.

Efter att blivit bemött som jag blivit att jag gång på gång plockas ner i molikyler. Att sällan få känna att jag gjort rätt. Den kärleken jag kände var inte den kärleken jag önskade. Jag gav trygghet och öppenhet men fick egoistiska handlingar i gensvar. Uppvaktad och uppskattad blev jag sällan inte äns när jag bad om det rakt ut. Det var inte du som knäckte mej det var kombinationen av min vilja och din oförståelse som dömde ut ödet. Det tog slut för att jag tog slut. Det fanns inte någon Mia kvar. (Jag är inte arg på någon, längtar inte tillbaka men Ingemar inte häller något)
Klart som fan att jag är rädd, rädd att bli nerplockad och ofullständig igen. Jag är ännu inte hel men vågar nästan tro på helhet. Jag mår piss många gånger. Men jag är också jävligt stark när jag mår bra.
Ge mej förståelse och se hur jag överlever. Ja just det ja överlever är ju det jag gör. Övervinna och överleva.

Nu till det POSITIVA!
Som jag sagt innan. Allt jag skriver i min låt mej förtydliga MIN blogg. Är min ord mina tankar mina känslor mina tycken och mina mina mina... Så du har rätten att läsa, du har rätten att tycka, du har rätter att hålla käften så länge du inte tänker säga något snällt så klart.

Försök ditt yttersta att föreställa dej att stå högst upp på ett berg. Liften är tung och du får knappt någon syre fast än du sträcker på dej och försöker öppna luftvägarna så gott det går. Och till råga på det har du en alldeles förhårt tillknuten korset på dej. Luften kommer helt änkelt inte ner i lungorna. Paniken sprider sig i kroppen det hela slutade med att jag stod ute i nattens mörker och efter många långa In andnings försök lyckades jag få kontrollen igen. Kändes som en evighet med varade säker i ca 5min.
Illamående...... Fy fan va jobbigt och det värsta är att jag vet när det kommer och det bästa är att jag vet att det går över igen

Känner mej liten och grå som en sten på en sumpig åker. Hjälplös är jag absolut inte. Det är inte Syndom mej häller. Men jag ber om mer förståelse och ödmjukhet. Humöret går upp och ner och mellan varven kan jag är jag mer eller inte knappt en människa jag är bara på överlevnads stadiet. Men det vänder igen och då jävlar regerar jag världen som vanligt igen.

idag är dagen då ingen bör bråka med mej. Vaknade med ett strålande humör eller inte. Ja på ytan är det okej men säg inte fel sak svara på fel vis tilltala mej på fel sätt och för Guds och vår allas skull se inte på mej.
Ja ungefär så lätt retlig är jag idag och det brukar sällan sluta bra.

4års besiktning på D idag det är spännande att se hur utväcklingen gå framåt. Orolig ? Ne inte det minsta, det är ju min son så han briljerar nog som vanligt.
Jag hoppas vill och önskar att det bara inte ena sidan som pressar framtegen i rätt tid. Det är lätt att hänga kvar i det gammla och trygga fast än det nya är bättre. (Just i detta i all fall)

Skall jag eller skall jag inte. Orkar jag eller orkar jag inte?
Jag bör göra som det är sagt och inte bara för min skulle.
Motivationen tryter och ursäkterna växer sig starkare. Är jag lycklig? Jo det är jag! Jag har vänner och familj som brytsignal och finns där i alla tänkbara läge . Jag har en fin son son jag är mer än stolt över och så har ju faktiskt en Karl i mitt liv som ger mej mycket. Bekräftelse, tillit och äkthet.
Förtiden fanns det en grupp människor som jag underhöll för att få den bekräftelsen jag behöved. Det var som att hälla bensin i elden jag fick massan enegi av dessa människor. Men väldigt ytligt, idag behöver jag inte Denver gruppen längre. Jag behöver inte deras bekräftelse för att må bra. Jag har hittat mej själv och framför allt vågar jag tro på en annan människa, tro att det är äkta och på riktigt. Själv klart är jag ännu rädd och lätt sårad men läker fort och vågar visa mina svagheter och brister.
För att du vågar se den. Puss för allt i världen