Tillbaka till avgrunden för att lära mej flyga. Att kasta sig ut över stupets kant och falla hjälplöst mot marken för att missa. Missa att totalt mosas mot marken och istället vända med viden upp igen.

Hopas på vändningen snart för nu är det inte långt kvart tills jag når borten. Trårarna rinner hejdlöst, med en förtvivlad förhoppning kanske dom dämpar smällen om jag inte skulle lyckas vända upp igen.

Skade sjuten och bortjagad lever jag nu under flykt från mitt förflutna. Destruktiva beteenden som inte prioriterats innan. Störd och krossad självbild som behövde tejpas ihop igen.