paralella världar som krockar och tvingas att samarbeta. Parallella känslor som landar o samma behov men tre sig på olika vis.
Jag är inte rädd att förlora vara rädd att mista. Jag är inte hotad av utsidan för att insidan är stakare.

Det är min känsla, mitt tryck i kroppen som jag känner. Jag kan inte vara nöjd på riktigt, jag vill kunna känna mej som nr1. Det handlar inte om att min omvärld gör fel på något vis. Det handlar om mej. Det är jag som känner och även jag som reagerar. Det enda jag begär av min omvärld är få riktigt ta mej på allvar när jag ber er att vara raka enka och ärliga. Håll inte på att linda in för att förfina saker och ting. Dölj inte sanningen för mej ge mej den. Raka rör och saningen på en gång. Jag fixar helt enkelt inte fis attityder. Så jag ber dej som nu läser detta. Har du något att säga så gör det på engång annar håll käften.

Jag kan upplevas som invecklad och kronglig men det grundar sig i att jag inte fått/tagit utrymmet gör att vars trygg nog och våga. Men förr eller senare är jag där. Jag är på gång!