Som alla vet och alla hört och sagt. Föräldrar krigar för sina barns rättigheter. JA DET GÖR VI. Mitt barn är det finaste jag har. Mitt barn är en kopia av mej fast ytligare en generation bättre. Finns inget i mitt liv som kan vara viktigare än att han skall få alla förutsättningar för att lyckas. Men när samhället går emot oss föräldrar. När vi i te tas på allvar. Då börjar vi kriga. Kriga för rätten att få vara. Bara att vara det vi kan vara. Kriga för trygghet och ärlighet. Som mamma till en 3 åring är det ännu jag som fattar besluten i han liv. Han är inte stor nog att behöva ta det ansvaret ännu. Långt i från. Älskar uttrycket -Låt barn vara barn. På riktigt låt det vara så. Inget barn skall behöva bära ansvar i den åldern. Det är upp till den vuxan världen att visa hur man gör. Visa hur man är en "bra " människa. Lära våra barn empat, visa dom att det är bra med känslor och att visa dom.
Jag är en KRIGARE. Inte bara för min son utan också för mej själv. Krigar mot fördomar, rädslor och mycket mer där till. Men det enda som får mej knäsvag i min krigar kostym är min SON. Dom vackraste ögonen som för mitt inte att smälta till glödande lava. Den värmen och den bekräftelsen han ger mer är enorm. Enormt stärkande och ger mej mer styrka att kriga vidare.
Jag slåss för alla lika värde. ALLA LIKA, ALLA UNIKA!
Alla har vi något och/eller någon som vi får extra styrka ifrån. Glöm aldrig att ladda. Du vet aldrig när du behöver din energi som mäst.

Nu några bra meningar på detta