Mamma vet du. Jag såg nånting, i väggen som titte på mi. Då såg ja att de va en ko. Koen prutte på mi. Men du mamma vet du vad. Jag kan också prutte faktiskt.

Mamma vet du. Tuppar lägga ägg. 2 gör man såhär (visar hur han knäcker äggen) i stekpannen. Dom andre lägga man i kylen.

Ja det är bra med fantasi. Hi vad vi hade haft tråkigt annars.

vanade somnade om på soffan.... Vaknade igen ( alldeles för sen) FAN FAN FAN..... Blixtenofin tröjan på o iväg med avkomman. Laddar upp med makrill och KAFFI! Ut i bilen, in igen o hämta kabel stumpen FAN igen . Ut och iväg. Andas ut. På med NOMY på högsta volym. Kanske gick lite för fort. Ops. Jaja hellre komna fram sen än aldrig. Släpper gasen. Ja just det ja. Fole skulle jag till vänd om gör rätt o kör vidare. Äntligen gul vatlingsskylt. En biff en bror en Viking och alla barnen. Från ett litet bekymmer till en lång dyr process. Gaaa..... Jag vill inte. Tur han dom där älskvärda bonsarna finns där för mej. O fruarna vi får inte glömma fruarna. All kärlek till er från mej.
Jaja nu hem mot norr. Av med arbetsbyxorna och på med löpar tajtsen. 2km löpträning på inte så bra kost ( god men inte helt näringsriktig)
Massa mys o bus med älskade Dogge som nu sover gott på min arm. Imorgon firar vi alla fina pappor.

Om vi inte hade papporna så hade inte mammors häller funnits, och vad skulle vi då med mordag till.

monstret är vaket!!! Pallar fan inte med mej själv ibland. En vis man sa att fördelen med gymmet är att där går det inte att tänka, bara att göra. Är fan helt med på det. Fick ett halv bra gym pass idag. Min fina avkomma var med och det gjorde sitt till att det var svårt att bars släppa o köra. Men men lite är bättre än inget. Sur, bitter och tvär.... Skönt att träningsvärken finns med mej i alla fall. Jag är laddad som en sprängladdning och redo att detonera. Hade inte Dogge varit hemma denna helg så hade jag fan bot på gymmet. Tur min son håller mej på banan. Det är så mycket mer värt att vara MAMMA än att vara MIA.

Men må du fan inte knöla till detta nu, må du ikke våga brottas med mej och mina tankar.

Stor och stark, Stark som SPRIT

hur gör man om man inte längre gör det som man alltid gjort. Alla rutiner faller. Hela världen rasar. Lära om och lära nytt. Allt som jag gjort av bara farten innan blir helt plötsligt ett problem. Men det går bättre/lättare att göra anurlunda. Vi hade det bra ihop. Eller du hade det bra med mej din jävel. Snacka om skadlig / dödlig kärlek. Men jag har tagit beslutet och denna gång ser jag inga hinder till uppbrottet. Ser ingen väg tillbaka häller. Jag känner vittring av vinstens sötma. Dumma dumma du som hållit så hårt i mej.

mamma jag vill vara vid dej! Min fina fina son kommer hem i morgon. Min fina fina son älskar mej. Min fina fina son är den bästa.

Saknar,längtar, känner mej ensamm och viktlös. Huvudet värker och kroppen skakar. Du är inte nära o det gör fysiskt ont i mej.

Tänk tänk tänk. Känn känn känn. Tänk tänk tänk känna tänka känna... Vad tänker jag om mina känslor. Vad känner jag för mina tankar. Tänker jag mej huvet eller med hjärtat? Tänker jag med hjärtat eller huvudet? Vad är värdefullt? Vad är fullt av värde? Hur vet jag? När vet jag? Kan jag veta? Känslan är tung på många vis. Är jag det jag tror jag är? Hur vet jag det? Jag vet vad jag vill vara och jag vet vad jag vill känna. Men hur vet jag om det är det jag är och det jag känner.

Lugnet, tryggheten, ömheten och närheten är äkta. Men finns det mer än vad jag redan upplevt? Behöver det vara mer? Är det lagom? Vad är lagom? Jävla skit ord det där LAGOM! Jag jobbar dåligt på lagom planet. Håller mej helst i fronten. Min värld snurrar fortare än vad jag kan hantera. Jag har svårt att hålla mej på banan i denna hastighet. Rekylen och rebellen i mej tvingar världen att sakta in emellan åt. För att sedan skena iväg igen tills jag får kontroll igen. Jag är ingen elak människa men jag är häller inte rädd för att såra. Vissa sår måste uppstå för att kunna bilda ärr. Ärr som formar oss. Formar Oss till dem Vi är. Mina sår är delvis läckta och ärriga. Visa blöder ännu. Dom läcker först när jag hittat lugnet som får blodet att koagulera, stelna.

Är jag värdig den lycka jag söker. ( klart jag är) är jag värd den redan nu i mitt liv. Vissa sår vill man inte gräva i. Vill jag och vågar jag brottas med dessa känslor igen. Vart är min bättre hälft när jag behöver dej som mest?

Kan man ta semester från livet? Kan man liksom kompa ut alla dom där extra timmarna som jag samlat på mej genom genom åren som gått. när jag dragit upp andra ur kluriga fallgropar.

Eller så släpper jag taget och faller. Faller och ser om och vem som vågar fånga mej. Om ingen fångar så landar jag på fötterna ingen. Katter har 9 liv. Jag vet först när mina tar slut hur många jag hade. Då e det dock försent. Men än så länge har jag några kvar på lager.