Tänk tänk tänk. Känn känn känn. Tänk tänk tänk känna tänka känna... Vad tänker jag om mina känslor. Vad känner jag för mina tankar. Tänker jag mej huvet eller med hjärtat? Tänker jag med hjärtat eller huvudet? Vad är värdefullt? Vad är fullt av värde? Hur vet jag? När vet jag? Kan jag veta? Känslan är tung på många vis. Är jag det jag tror jag är? Hur vet jag det? Jag vet vad jag vill vara och jag vet vad jag vill känna. Men hur vet jag om det är det jag är och det jag känner.

Lugnet, tryggheten, ömheten och närheten är äkta. Men finns det mer än vad jag redan upplevt? Behöver det vara mer? Är det lagom? Vad är lagom? Jävla skit ord det där LAGOM! Jag jobbar dåligt på lagom planet. Håller mej helst i fronten. Min värld snurrar fortare än vad jag kan hantera. Jag har svårt att hålla mej på banan i denna hastighet. Rekylen och rebellen i mej tvingar världen att sakta in emellan åt. För att sedan skena iväg igen tills jag får kontroll igen. Jag är ingen elak människa men jag är häller inte rädd för att såra. Vissa sår måste uppstå för att kunna bilda ärr. Ärr som formar oss. Formar Oss till dem Vi är. Mina sår är delvis läckta och ärriga. Visa blöder ännu. Dom läcker först när jag hittat lugnet som får blodet att koagulera, stelna.

Är jag värdig den lycka jag söker. ( klart jag är) är jag värd den redan nu i mitt liv. Vissa sår vill man inte gräva i. Vill jag och vågar jag brottas med dessa känslor igen. Vart är min bättre hälft när jag behöver dej som mest?

Kan man ta semester från livet? Kan man liksom kompa ut alla dom där extra timmarna som jag samlat på mej genom genom åren som gått. när jag dragit upp andra ur kluriga fallgropar.

Eller så släpper jag taget och faller. Faller och ser om och vem som vågar fånga mej. Om ingen fångar så landar jag på fötterna ingen. Katter har 9 liv. Jag vet först när mina tar slut hur många jag hade. Då e det dock försent. Men än så länge har jag några kvar på lager.