Ja dagen kom då jag vågande sätta ord på mina svagheter. Hur stört det än kan låta så är min största svaghet att jag anses vara en kvinna. Jag förväntas vara lugn vacker och nöjd. Fuck IT! Det värsta jag kan bli kallad är kvinna, tjej, fruntimmer eller dylikt. Skall jag hjälpa dej? Nej tack jag kan öppna syltburken själv. Ojoj jag tar det där tunga. Är du starkare än mej för att du har snopp.... Farchinerande.
Förlita er på att jag ber om hjälp när jag behöver det och inte förr. Jag vill bli sedd som människa, vill bli bemött med en tro på att jag kan.
Och alla dom martcho karlar som har tunga förväntningar på sig att bara kunna för att dom är män. DOM ÄR OCKSÅ BARA MÄNNISKOR med olika förutsättningar.
Blanda inte ihop kön och person. Vad är kvinnligt och manligt ? Varför sätta den pressen på människor? Det enda kvinliga med mej och det enda positiva med att vata "typisk" kvinna är att jag varit gravid och är mamma.
Annars är jag BAR en helt ovanligt vanlig människa. Ta inte det ifrån mej. Tyck inte synd om mej för att jag är tjej.
Jag kan och jag vill kunna göra allt.