Jag är så upprymd av alla härliga känslor kring denna lilla Donna. Efter lång väntan på att det skulle vara dags att födas tvär vände hon och kom ut på mindre än en timme. Varken barnmorskan eller sköterskorna han med i vad som hände, det va bara att ta emot och konstatera att alla gick bra även om det gick fort. På precis samma vis som med Douglas hade jag i min ovisshet gjort mer än helften av jobbet hemma och på väg in i bilen. Jag va öppen 8cm när vi kom in.
Våran lillsyrran är här och varken jag eller tobbe kan slita ögonen ifrån henne. Hon är så perfekt på alla vis man kan tänka sig.

Jag sitter nu med liten madam i famnen klockan är snart 4 på morgonen. Och hon är snart ett och etthalvt dygn gammal. Känns som om en evighet och att jag inte kan föreställa mej ett liv utan henne nu. När den nya dagen gryr väntas det ett hörseltest som jag är väldigt nyfiken på. Jag tror hon är fullt hörande men om hon inte är det så kan vi redan prusiduren med allt som rör det.

Jag är numera lyckligt lottad 2barnsmor. Min fina barn Douglas & Decibel