Mitt yttre trycker ditt innre.
Helt omedvetet har jag nog inte bara trampat dej på tårna utan snarare sparkat av dej knäskålarna med va ju inte meningen ber om ursäkt. Ville bara att du skulle gå på glödande kol mellanvarven så du fick känna på smärtan att inte hålla sig på banan. Ja banan som i detta fall jag konstruerat. Detta är inte rätt inte någonstans. Du som alla andra även jag planerar och asfalterar son egen race bana. Så länge vi doserar kurvorna någorlunda lika så vi inte får sladd och hamnar ur kurs. Vi vill och strävar mot samma målgång. Vem kommer först tror du? Livet är en tävling men du tävlar mot de jsjälv och strävar mot dina mål din förmåga att axelirerar är det enda som betyder.

Vi borde bli bättre på att se våra med människor. Inte bara höra orden utan se känslan. Min biff satte orden på känslan igår, tack för uppvaknandet iform av en käftsmäll den gjorde inte så ont men var helt oväntad. Något jag tror visade sig vara något helt annat. Så bra att ha vänner som känner en utan och innan och kag behöver inte dra hela livshostorien för att du skall fatta. Du bara ser och. Hjälper en vilsen själv upp på banan igen.

Jag måste jobba på min ödmjukhet. Jag måste jobba på min tillit till dom som bara vill mej väl.

Tack alla ni fina som ALLTID ståt kvar och står stadigt när hag krånglar mej igenom livet. Ni hör det så värt. ÄLSKAR ER ALLA!